Vänskap

Vänskap
Vänskap är en av de största gåvor som vi får uppleva under vårt liv här på jorden. Jag har funnit djup vänskap och förlorat den. Idag är den enbart ett avlägset minne och med tiden har en djup önskan bubblat upp från mitt inre att återigen få uppleva denna livets gåva. Jag har öppnat mig för att återigen finna vänskap, utifrån vetskapen om att jag inte vet hur det går till.
-Jag vet inte hur det går till att vara någons vän!

Under några dagar har sanning efter sanning visat sig från mitt inre:
– Jag har haft tron att djup vänskap är smärtsam
– Om jag öppnar mig och visar mitt sanna jag, blir jag avvisad och sårad
– Det som jag kan ge i en vänskapsrelation har inget värde
– Om jag öppnar mig och visar mitt sanna jag så sårar jag andra människor.

När jag var barn inträffade en händelsen där dessa tankar kom upp i mig och smärtan inom mig var oändligt stor. Mitt val blev att stänga ner smärtan som jag kände och därmed blev dessa tankar min sanning, jag har nu levt med dem inom mig i nästan 3/4 delar av mitt liv.

Så vad har det inneburit för mig?
När jag ser tillbaka på min uppväxt känns det som att jag levde i en gråzon.
Jag kommer inte ihåg mycket av min barndom. Jag kunde alltid hitta några att vara med, men kände aldrig att jag var en del av gänget. Jag var en annorlunda person med konstiga intressen, som flydde bort från världen till ensamheten.
Jag hade perioder med vänskap men utan gemensamma intressen så rann det ut i sanden.

Jag hade turen att möta en person som visade mig en helt ny sida av världen eller rättare sagt en värld som länge varit gömd för mig. Jag fick uppleva hur det var att kunna prata om allt, hur det var att kunna dela sina innersta tankar med en annan människa. Detta var en stor gåva och jag öppnade mig totalt i denna relation som var fylld av både smärta och mycket glädje.
Nu visste jag, vad jag hade saknat i mitt liv.
Jag fick sedan lära mig att det inte spelar någon roll om det går att prata med någon, om det som sägs inte speglar personens handlingar. Jag lärde mig att det är handlingen som speglar sanningen!
Steg för steg började det jag trodde om livet brytas ner, samtidigt som jag steg för steg återigen började finna mitt egenvärde.
Jag fann nya intressen i mitt liv och människor med samma intressen. Gång på gång sträckte jag ut en hand i min önskan att finna vänskap utan att finna någon hand att hålla i. Man måste vara två för att både skapa och hålla en relation vid liv.

För mig är det fortfarande en dröm. En dröm att finna vänskap som innehåller glädje, total ärlighet och öppenhet där båda parter utvecklas och växer av relationen.

Jag har många gånger hört ”det som finns inom dig skapar världen som du möter”, men jag har inte kunnat förstå hur det hänger ihop.

Idag ser jag hur mina tankar om vänskap som blev lagrade inom mig tillsammans med den starka smärtan, skapade en mur runt mitt hjärta för att skydda mig. Men smärtan har alltid funnits där fast i mitt hjärta och mitt liv har speglat min ”sanning” om vänskap. Gång på gång har jag mött händelser i livet som gett mig möjligheten att fullständigt uppleva smärtan, för att genom detta släppa energierna och tankarna fria igen.

Jag ser att jag fram till idag saknat några av de viktigaste kriterierna för vänskap, att våga vara totalt ärlig med vad jag känner och att kunna vara närvarande och lyssna.
Jag är däremot jättebra på att prata om mina egna erfarenheter. Bra va 😉

Till alla som jag på något sätt har sårat under min livsresa:
Jag ber härmed om din förlåtelse! Det var inte min mening att såra dig.

Till alla som på något vis har sårat mig:
Jag förlåter dig! Tack för allt, som du med din närvaro i mitt liv har gett mig! Du har gett mig möjligheten att bearbeta det som finns i mitt inre.

Jag är så tacksam över att jag nu är redo att ta nästa steg in i mitt inre för att se vad mer det finns gömt därinne 🙂